Varför valde jag Haldex Hoppkaniner?
Haldex hoppkaniner kommer från min första uppfödning som kallas för Haldex. Haldex är efter min älskade Lotuz som är min allra första hoppkanin och på två år gått från lättklass till grand champion! Hon är helt underbar och kommer alltid vara min kaninen med det extra. Den här kullen efter henne har betytt mycket för mig eftersom jag bara måsta ha en unge efter Lotuz och att det finns en liten speciell historia bakom kullen.
Det började med att hon fick en unge som levde (Haldex). Då blev vi lite fundersam eftersom hon bara fick en unge, så vi vänta någon dag till ifall hon skulle några fler, men det kom inga. Och på morgonen den dagen då vi hade sommaravslutning på skolan märkte vi att allt inte var som det skulle med Lotuz, hon ville inte äta och vi hittade en pöl av vätska på hennes sitthylla där hon aldrig kissat förr. Vi anade att det inte var kiss så vi började bli orolig. Men jag åkte på avslutningen och mamma åkte till jobbet, fast det kändes inte bra att lämna henne. Hela tiden under avslutningen satt jag och tänkte på Lotuz och ganska snabbt ångrade jag att jag åkte på avslutningen. De andra tjejerna i klassen skulle hitta på något efter avslutningen, men jag sa snabbt nej när dom frågade om jag skulle med. Jag gick till bussen istället och kände att jag måste hem fort. Det var en bit till bussen och jag trodde inte jag skulle hinna med den, så jag gick väldigt fort sista biten för jag fick bara inte missa bussen. Om jag missade den skulle jag behöva vänta någon timme på nästa... Jag hann med bussen, cyklade som en dåre från bussplatsen och hem. Mamma åkte hem från jobbet hon med. När vi kom hem var hon typ som vanligt, men senare under dagen bestämde vi oss för att åka in till veterinären. Där kollade de ultraljud och såg att det var en unge kvar som levde. Hon var på dag 33 med den ungen, så vi bestämde oss för att åka hem, kvällsmata henne och de andra kaninerna, och släckte lampa helt så det skulle vara mörkt och tyst och vi hoppades att hon skulle få ungen själv under natten. Men när vi gick ut på morgonen hittade vi ingen unge, vi gick igenom hela bolådan två gånger utan att hitta någon unge. Då var det bara sätta sig i bilen och åka till veterinären igen. vi gjorde ett till ultraljud ifall hon skulle fått den utan att vi hittade den. Men den var kvar i magen, så då beslutade vi oss att ge henne kalk och hoppades att hon skulle få den hon veterinären. Men inget hände, så tillslut fick de göra kejsarsnitt, de hade aldrig gjort kejsarsnitt på kanin förr på den kliniken.... Jag och mamma väntade i stan någon timme utan att höra något från veterinären. Då hoppades vi att allt hade gått som det skulle, och när vi kom tillbaka till veterinären så hade allt gått bra! Dock kunde de inte få liv i ungen som de plockade ut, men det brydde jag mig inte om då eftersom jag var så lycklig att Lotuz var vid liv. Hon låg fortfarande och halvsov i transportsburen inlindad i en filt eftersom hon var lite för kall. Men sen kom nästa problem, hon åt inte på flera timmar och det lät som om att hon hade jobbigt att andas. Vi ringe rådgivningen och de sa att det kunde vara av narkosen. Men eftersom hon inte ätit på flera timmar så åkte vi till Sundsvalls smådjursklinik för att den i Hudik hade stängt. Där hjälpte de oss att stödmata henne, och det var en lite lättnad att hon fick i sig något. De lärde oss hur man skulle hålla henne när man stödmatade och jag fick prova där på kliniken så jag visste vad jag skulle göra när jag kom hem. Vi fick reda på att det var lite tjockt i näsan och inte i bröstet, så det var av narkosen och gick över nästa dag. Sedan åkte vi hem och klockan var ca 24, när vi väl kom hem så var det bara att börja stödmata Lotuz och bebis. Vi köpte ersättningsmjölk till katter som vi matade bebis med. Sedan fixade vi iordning i vardagsrummet så Lotuz och bebis fick sova inne eftersom hon var lite kall. Dagen därpå var det tävling som jag inte hade hunnit tänkt ett dugg på och under tiden jag var på tävlingen så passade mamma och pappa Lotuz och såg till att hon fick i sig något lite då och då. De sa även att de hade hört och sett Lotuz dia bebisen. Efter någon dag var allt som vanligt igen och jag är jätteglad över att hon var en sån bra mamma som hon var och att vi fick i alla fall en liten bebis efter min älskade Lotuz.
Det började med att hon fick en unge som levde (Haldex). Då blev vi lite fundersam eftersom hon bara fick en unge, så vi vänta någon dag till ifall hon skulle några fler, men det kom inga. Och på morgonen den dagen då vi hade sommaravslutning på skolan märkte vi att allt inte var som det skulle med Lotuz, hon ville inte äta och vi hittade en pöl av vätska på hennes sitthylla där hon aldrig kissat förr. Vi anade att det inte var kiss så vi började bli orolig. Men jag åkte på avslutningen och mamma åkte till jobbet, fast det kändes inte bra att lämna henne. Hela tiden under avslutningen satt jag och tänkte på Lotuz och ganska snabbt ångrade jag att jag åkte på avslutningen. De andra tjejerna i klassen skulle hitta på något efter avslutningen, men jag sa snabbt nej när dom frågade om jag skulle med. Jag gick till bussen istället och kände att jag måste hem fort. Det var en bit till bussen och jag trodde inte jag skulle hinna med den, så jag gick väldigt fort sista biten för jag fick bara inte missa bussen. Om jag missade den skulle jag behöva vänta någon timme på nästa... Jag hann med bussen, cyklade som en dåre från bussplatsen och hem. Mamma åkte hem från jobbet hon med. När vi kom hem var hon typ som vanligt, men senare under dagen bestämde vi oss för att åka in till veterinären. Där kollade de ultraljud och såg att det var en unge kvar som levde. Hon var på dag 33 med den ungen, så vi bestämde oss för att åka hem, kvällsmata henne och de andra kaninerna, och släckte lampa helt så det skulle vara mörkt och tyst och vi hoppades att hon skulle få ungen själv under natten. Men när vi gick ut på morgonen hittade vi ingen unge, vi gick igenom hela bolådan två gånger utan att hitta någon unge. Då var det bara sätta sig i bilen och åka till veterinären igen. vi gjorde ett till ultraljud ifall hon skulle fått den utan att vi hittade den. Men den var kvar i magen, så då beslutade vi oss att ge henne kalk och hoppades att hon skulle få den hon veterinären. Men inget hände, så tillslut fick de göra kejsarsnitt, de hade aldrig gjort kejsarsnitt på kanin förr på den kliniken.... Jag och mamma väntade i stan någon timme utan att höra något från veterinären. Då hoppades vi att allt hade gått som det skulle, och när vi kom tillbaka till veterinären så hade allt gått bra! Dock kunde de inte få liv i ungen som de plockade ut, men det brydde jag mig inte om då eftersom jag var så lycklig att Lotuz var vid liv. Hon låg fortfarande och halvsov i transportsburen inlindad i en filt eftersom hon var lite för kall. Men sen kom nästa problem, hon åt inte på flera timmar och det lät som om att hon hade jobbigt att andas. Vi ringe rådgivningen och de sa att det kunde vara av narkosen. Men eftersom hon inte ätit på flera timmar så åkte vi till Sundsvalls smådjursklinik för att den i Hudik hade stängt. Där hjälpte de oss att stödmata henne, och det var en lite lättnad att hon fick i sig något. De lärde oss hur man skulle hålla henne när man stödmatade och jag fick prova där på kliniken så jag visste vad jag skulle göra när jag kom hem. Vi fick reda på att det var lite tjockt i näsan och inte i bröstet, så det var av narkosen och gick över nästa dag. Sedan åkte vi hem och klockan var ca 24, när vi väl kom hem så var det bara att börja stödmata Lotuz och bebis. Vi köpte ersättningsmjölk till katter som vi matade bebis med. Sedan fixade vi iordning i vardagsrummet så Lotuz och bebis fick sova inne eftersom hon var lite kall. Dagen därpå var det tävling som jag inte hade hunnit tänkt ett dugg på och under tiden jag var på tävlingen så passade mamma och pappa Lotuz och såg till att hon fick i sig något lite då och då. De sa även att de hade hört och sett Lotuz dia bebisen. Efter någon dag var allt som vanligt igen och jag är jätteglad över att hon var en sån bra mamma som hon var och att vi fick i alla fall en liten bebis efter min älskade Lotuz.
Utfodring
Mina kaniner får pellets morgon och kväll samt nytt hö och vatten. Varje kanin får såklart individanpassad mängd pellets och de flesta får en liten mängd då vi köper hö av en bonde som har väldigt fin kvalité på sitt hö och mina kaniner får i sig mycket hö som de klarar sig fint på. De får även gnagpinnar några gånger i veckan och det är väldigt uppskattat. Jag är inget för gnagarblandningar och köpt kaningodis då det inte är så bra i för stor mängd. Kaninerna blir minst lika glada över att få t.e.x maskrosblad, morotsbit eller andra grönsaker. Så bra hö, grenar, pellets i den mängd som behövs och mindre mängd godis tror jag är grunden till ett hälsosamt kaninliv.
Aktivering
Mina kaniner aktiveras genom att de får vara ute i hagarna är vädret tillåter och jag springer med dem i koppel på gården och hoppar med dom hemma lite då och då. På vintern blir det mer träningar hemma än på sommaren då jag tävlar mycket oftare.